Aino Trosell: Hög tid för ett varvsmuseum

0

Älvstranden var totalt förändrad, varvsmiljöerna helt raderade. När författaren Aino Trosell flyttade tillbaka till Hisingen efter många år i Dalarna insåg hon med ens: Det är hög tid för ett varvsmuseum!

– Bilderna är på väg att blekna, vi måste skynda oss att fånga upp berättelserna om varven innan de försvinner helt, säger Aino Trosell. Det handlar om stadens själ, vår identitet. Barn och ungdomar måste få reda på var de befinner sig, att vår stad är så mycket mer än hus och ringleder.

Hon liknar promenaden längs Norra älvstranden 2012, när hon som återinflyttad förstod att ingenting gjorts för att bevara varvsepokens historia, vid en knockout. Men ur den föddes direkt en vision.

– Jag såg en jättetanker vid kajen i Frihamnen!

Interaktivt museumvarvsmuseum

Inuti den finns ett strålande varvsmuseum, ett museum som levandegör historien, som får besökarna att känna och uppleva den. Glöm trista monterutställningar. Här gäller välvda filmdukar, hologram, ljud- och ljusinstallationer och gångvägar som minner om lustiga hus och spökhus.

– Kan Stockholmarna koka soppa på en spik och ett bygga ett fantastiskt museum kring en båt som inte kunde flyta så kan vi göra den mest fantastiska ragu med de råvaror vi har här. Vi ska bräcka Vasamuseet!

Det finns så många historier att berätta; om de första kvinnorna på varven som serverade kaffet som ibland var så svagt att männen strejkade, om gråfirmornas folk, om svartfirmorna, om ackordhets, arbetarbostäder, idrott, fack och tjänstemän. Och så dramatiken och katastroferna – fartyget som drämde i motsatta kajen direkt efter stapelavlöpningen, och så förstås Samnanger, fartyget som exploderade på Eriksberg 1971 vilket resulterade i tio döda och 28 skadade.

Fyndigt namn

Namnet på museet blir självklart i sann göteborgsk anda Tidevarvet. Lika självklar blir dess placering när Frihamnen byggs ut.

– På andra sidan älven ligger Nordens största marina friluftsmuseum, Operan och Barken Viking. Och när museet blir verklighet är den låga nya bron där gångtrafikanter och cyklister lätt tar sig över på plats. Läget känns helt naturligt.

Hur mycket kommer kalaset att kosta? Aino Trosell har ingen aning. Men utan visioner inga pyramider, inget Eiffeltorn, ingen Turning Torso och, kanske framför allt, inget Vasamuseum som hade 1,2 miljoner besökare 2012.

– Min drivkraft i det här har mycket varit att den dagen jag dör vill jag inte känna att jag varit för bekväm för att säga vad jag tycker.

San-Bruno-sjosattning_1Därför har Aino Trosell skrivit en debattartikel i GP och skickat ett PM med sitt förslag till alla kommunalråd plus andra nyckelpersoner i Göteborgs stad. Responsen har varit odelat positiv. Varför har ingen tänkt på det tidigare?

– Jag tror man lätt blir hemmablind. Man går runt i sin vardag och tänker inte på historien som omger en, säger hon och fortsätter.

– Och nu när jag presenterar det här så hisnar folk inför tanken. Den svindlar. För inte kan vi i Göteborg göra som de gör i Stockholm där man byggt ett så fint Vasamuseum? 

Själv kommer Aino Trosell ursprungligen från Malung i Dalarna, men redan 1967, bara 17-år gammal flyttade hon till Göteborg och Kville. Mest av en slump. Hennes mamma hade precis dött och en kompis som flyttat till stan tyckte att hon skulle komma ner och vila upp sig.

– Jag stannade i två veckor. Det var en befrielse, ingen som ömkade eller skvallrade om mig. Sedan åkte jag i princip bara hem, packade mina saker och åkte tillbaka för att stanna.

Kville är hemma

Det var i Göteborg hon blev vuxen, skaffade familj och 1978 debuterade med romanen Social-svängen. Sedan dess har det blivit 22 böcker, bland annat flera kriminalromaner varav Ytspänning från 1999 kanske är den mest uppmärksammade.

– För mig är Kville hemma. Hade jag haft råd skulle jag bara kunna ägna mig åt att promenera omkring här hela dagarna. Bland de små butikerna, torghandeln och grönytorna. Flanera och glo på folk.

Ändå flyttade hon tillbaka till Malung i början på 80-talet. Drömmen om en Bullerbytillvaro för familjen lockade. Ungefär 30 år senare, när alla fyra barnen flugit ut och lämnat avfolkningsbygden, var den över. För Aino Trosell och hennes man fanns det inte längre någon anledning att stanna kvar. Nu bor de vid Porslinfabriken, bara ett stenkast irån Hisingsgatan där hon bodde sina första fyra år i Göteborg i etta på 28 kvadrat.

– Cirkeln är sluten, säger Aino Trosell. Det är visserligen ett helt annat klientel som bo här nu. Då var det ren arbetarklass, nu har den blandats upp med hipsters och invandrare. Det är bra. Det har skapat ett lugn. Kville är en spegling av samhället. Här är det gott att vara.

 

Dela

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.