Två feta grisar klättrar bland sejdlarna

0

Vad var det egentligen som hände? De skulle ju bara testa att brygga lite öl själva. Nu finns Två Feta Grisars ales och stouts på flera restauranger och systembolag i Göteborg.
För Daniel Wasenbeck och Joakim Knapp är ölbryggning inte längre en hobby.

”Tack vare gemensam galenskap och ett ruskigt ölsug i kombination med dålig självbild och ett jäkla blunda-och-kör-tänk kan vi idag stoltsera med resultatet. Ett öl från en källare i hjärtat av Hisingen, tillverkat i små kastruller av några ölfantaster”.

Så kan man fortfarande läsa på Två Feta Grisars flaskor. Kanske borde den fyra år gamla texten uppdateras, tänker jag när jag kliver i den stora industrilokalen i Aröd. ”Kastrullerna” som jäser öl tar numera tusen liter – stora tankar i rostfritt stål som kostar en halv miljon styck. I bryggeriet står fem stycken. Det är annat än det bryggverk på 150 liter som man körde igång på i en källarlokal på Hisingen. I ett hörn står det mest och påminner hur ölen gjordes förr.
– Vi började som bryggförening för att göra god öl till oss själva. Antagligen lyckades vi rätt bra för folk började fråga om vi inte skulle börja sälja. Så mest för skojs skull började vi ansöka om alla tillstånd som krävdes för att få brygga öl i lokalen som var en blandning av cykelrum, soprum och skyddsrum. Och lyckades faktiskt få alla, säger Joakim Knapp, bryggeriets ”försäljningschef”.

Grisarna växer
Men vad skulle man heta? Något Hisingsanknutet tyckte flera i föreningen. Ingen kom på något bra. Samtidigt gick två grisar och bökade på en bit mark ett stenkast från lokalen. De var rätt feta. Namnet klart.

I dag består Två Feta Grisar av sex personer. Fem av dem sköter sitt engagemang vid sidan av sina vanliga jobb. För bryggmästare Daniel Wasenack är det dock öl som gäller de flesta av dygnets vakna timmar. Hittills räcker företagets intäkter till hans lön, hyra, lån på maskiner och att driva runt bryggeriverksamheten. Men grisarna växer. Tre systembutiker – Bäckebol, Eriksberg och Gårda säljer ölet (de finns också i Systembolagets beställningssortiment) och flera restauranger i stan har det på tapp.
– Att komma in på Systembolaget betyder otroligt mycket. Det är inte lätt. Man måste bearbeta deras inköpsavdelning centralt. De är otroligt duktiga och har koll. Det är bara kvalitetsprodukter som släpps in. Men de vill förstås också sälja mycket och ibland får man vara beredd på att gå ner i pris för att ha chans, säger Daniel Wasenack.

Det har bara gått några veckor sedan man flyttade in i industrilokalerna men det doftar redan humle, jäst och malt. Här finns en kylanläggning, en maskin för tappning på flaska, en för att sätta på etiketter och så, förstås, ölfat och högar av råvaror.
– Vi skulle kunna brygga 6 000 – 7 000 liter på den nya anläggningen i månaden. Så mycket säljer vi inte riktigt. Vi skulle kunna växa lite till, men då skulle vi behöva en heltidsanställd till, säger Joakim Knapp.
Daniel Wasenack instämmer:
– Det finns också en sårbarhet i att bara vara en som arbetar här. Vad skulle hända om jag bryter benet?
– Då skulle allt stanna, säger Joakim. Daniel är en sån där alltiallo som man måste ha på ett bryggeri. Han kan fixa allting. Jag tror varje bryggeri har en Daniel. Det blir fruktansvärda omkostnader annars om folk ska hyras in så fort problem uppstår.

Men Daniel kan förstås inte allt. Därför är han glad att sammanhållningen hos Västsveriges 30-tal mikrobryggerier är så god. Tips och råd är aldrig långt borta.
– Göteborg är suveränt på det sättet. Det är öppna dörrar över allt.

 Vi lånar saker av varandra. Jag var till exempel och hämtade tillbaka en av mina pumpar som Vegabryggeriet lånat av mig, säger han.

Göteborgsöl attraktivt
De senaste årens mikrobryggeriboom i Göteborg (och Sverige som nu har runt 300) är säkert stadens politiker och marknadsförare medvetna om. Men vad de förmodligen inte vet är att göteborgsölen står högt i kurs ute i världen.
– Det räcker att man går in och kollar på rankinglistor. Där hamnar alltid något öl från Göteborg, till exempel Stigbergets, på topp tio. Det borde kommunen använda sig av i sin marknadsföring. Maten och restaurangerna är inte allt.
Det är framför allt Ale mikrobryggerier tillverkar och är bra på. IPA (India Pale Ale) är storsäljaren. Två Feta Grisar har ett par varianter på den, liksom ett par APA (American Pale Ale) och ett par Imperial Stouts i sortimentet – totalt sex olika sorter.
– Ale är tacksam att jobba med. Den jäser på rumstemperatur, medan lagern kräver kyla och tar dubbelt så lång tid. Vi gör Ale på tre, fyra veckor. En lager tar minst sju. Och dessutom är ju lager i regel ett lättare öl vilket också gör det svårare. Ju renare ett öl är i smaken, desto svårare är det att göra.

Med andra ord måste alltså den av europeiska finsmakare föraktade amerikanska lagern, typ Budweiser, världens svåraste öl att tillverka?
– Ja, typ, säger Daniel Wasenack.
Med sina nya stora bryggverk hoppas man ändå kunna utveckla en bra lager till nästa år.
– Det finns krogar i stan som har uttryckt intresse för att vi gör en, säger Joakim knapp.
Det finns också de som tycker att man ska gå ännu längre och öppna en egen pub. Och det har man tagit till sig. I framtidsplanen ingår att öppna en eventpub som serverar både mat och öl i anslutning till bryggeriet.

Som sagt, grisarna växer. Det fetaste ölet på Hisingen vill ta plats bredvid göteborgska stoltheter som Ocean, Dugges och Stigberget.

Dela

Kommentera